deppig dag
Alltså slippa vara mamma.
Fast självklart ,jag skulle aldrig byta bort mina barn men bara en dag eller två skulle ju kännas skönt..
Jag tror jag rymmer till en strand där jag kan höra vågornas brus.Där ska jag ligga och läsa en god bok å sippa på en iskall drink.
Hmmm dags att kolla en resa igen kanske..
Tänk om man skulle införa en Inte vara mamma dag!
Hänger nån på?
Att bara få vara rikitgt ego att inte göra ett skit rent ut sagt.Inte bry mej om nån mer än mej själv.Jag tror att man behöver en sån dag men när tog jag en sån dag??Kan inte komma ihåg det faktiskt..
Tycker faktiskt det är många män som har det så.Inte för att verka elak mot män men visst är det så att bakom varje man står en underbar kvinna.Är inte det nåt ordspråk tro?
Just idag känner jag mig extra deppig.
Jag hatar att känna så här och att det regnar och är grått ute gör ju inte deppigheten bättre precis.
Imorgon ska jag börja ett vikk.på en förskola som förskollärare.Jag är utbildad lärare kan jobba upp till 6an men här i Karlstad finns det inga lärartjänster,Har sökt varenda ett som varit utannonserad.När vårterminen var slut i Juni var det ca.25lärare övertaliga lärare i Kommunen.Jag är helt enkelt en av dem som utbildade mej när de sa att lärare det kommer finnas så mycket jobb till.*SUCK*
Känner mej riktigt misslyckad ...
Jag vill inte jobba på dagis.Faktiskt är det så...Det va ju därför jag läste upp min förskollärarexamen till en lärarexamen.
Men ok då,ett jobb är ett jobb och jag lovar att imorrn så stiger jag upp med ett leende och tänker ÅÅÅÅ va roligt det ska bli att börja ett nytt jobb med allt vad det innebär....
Men jag ska ge det en chans för vikket är fram tills 19dec.Hoppas att det till våren finns mer lärartjänster.Men gör jag rätt som väntar tro.Istället för att springa runt och vikka på skolorna har jag ju ett ställe att gå till,en lön att kvittera ut varje månad.Jag samlar på mig LAS dagar i Kommunen.
Hmmm vad glad jag ska va eller?...
Tyvärr känner jag inte det....
Jag hatar hösten och mörkret.
Jag hatar att se mina stora ungar vara lessna och besvikna på deras pappa.
Jag hatar när regnet strilar ner och man blir dyngblöt..
Oj oj vilket trist inlägg detta blev.Men så är det just nu!!
Jag tror jag önskar mej en sån här ängel som kanske kan lysa upp tillvaron lite.....
*******************************************************************************************************************************
Meeehh, måste jag ha nåt snyggt på mig också, tyckte det räckte med att jag var fräsch. Det är ju inte så att vi har några snygga änglar på jobbet.
(Sorry grabbs)
HAhaaha
Jag hänger absolut på på en inte vara mamma dag.
Skulle vara rätt skönt och bara bry sig om sig själv.
Kram
Upp med hakan! Och ja, det är tillåtet att deppa ihop ibland. Det är bra för själen, tror jag.
Inte vara mamma-dag, vilket bra förslag! Eller kan man förvandla det till en dag där man kommer hem efter jobbet och upptäcker att barnen har gjort allt det där mamma-görat? Tänk vilken känsla.. alla sysslor är klara och så får man vara stolt över att det faktiskt är mina barn som har gjort dem. Mmm.. drömma går ju.. ;-)
Lycka till i morgon!
Men du...ja man måste få egen tid så är det...nu när mina barn är stora har jag massor av egen tid...det kommer en dag när du oxå får det tro mig..jobb är ju ett gissel...men du förskolan är inte så dum den heller..jag vill inte byta mitt liv i förskolan mot skolan men det är ju olika. Olika är ju säkert förutsättningarna på förskolorna oxå....på min är det glädje, bra personal och en trevlig stämning... önskar jag kunde muntra upp dig...men ibland måste man väl få deppa...sänder varma kramar iaf...känner du..
Tack för kommentaren! Du, jag blir oxå depp. Spec. när det regnar hela tiden. Det är tillåtet att att vara nere ibland. Imorgon känns det bättre ska du se.. Såg att ni varit i "min" stad häromdagen. Vi har ett fint slott eller hur? Och jag går i skolan i "din" stad.. Kram på dig och hoppas du vaknar på strålande humör imorgon!
Om du hittar en sån ängel..skicka hit han!
Hej
Lilla vännen jag tror vi alla känner igen oss...
Jag och gubben åker bort en vecka om året där vi inte är föräldrar och det så skönt...
Du mår säkert bätre i morron....kramkram
Hej
Jag hänger på...tycker minst en dag per månad borde vara inte mamma dag!!! Då borde vi bli srevade några av dessa dagar och andra borde vi få vara för oss själva. ABSOLUT!
Älskar mina barn och man...såklart...men ja...
Förstår att dte känns tråkigt att "gå tillbaka" till förskolannär man läst vidare...usch usch... Hoppas er tid kommer..
Kram på dej nu.
Och ja, det är inte lätt att vara mamma alla gånger, och ja, varför inte...det vore ju toppen att införa "inte vara mamma dag "
Jag tror att många mammor skulle behöva det då och då,
och varför inte då göra dessa dagar till en pappa-dag, då de får ta hand om allt.
Inger roligt alls att känna sig deppig, och när det regnar och är grått ute, gör ju saken inte speciellt bättre.
Vet hur det känns.
Och kan tänka mig att du är besviken på det jobb du fick, då du har lärarexamen.
Håller tummarna för att det blir bättre till våren och att det då finns fler lärartjänster och att du får en då.
Önskar jag kunde ge dig en stor kram nu när du känner dig så här deppig.
Men jag skickar en till dig och hoppas du känner den.
Och hoppas det går bra i morgon på jobbet i alla fall, även om du inte ser fram emot det.
Ja, tänk om det fanns sådana där änglar som kom inflygandes ibland ;-)
PS. tack för din goa kommentar hos mig.
Får jag rymma med dig?!?!?! Klagar väl inte på ungarna direkt, men finns väl andra man kan gnälla på!!
Missförstå mig inte, men skönt att läsa om det verkliga livet i en blogg också! Finns faktiskt hos mig också ikväll....
Sköt om dig och hoppas du mår lite bättre imorgon!
Tack så jättemycket! :)
Hoppas det känns mindre deppigt nu :)
En annan dag känns det bättre. Jag har precis gjort ett inlägg om det ikväll, en tillfällighet, du kanske borde läsa det. Det går upp och ner.. Men ta en dag i taget, det fixar sig för dig oxå. Skönt att du kan skriva av dig lite skit..
ha det så gott du kan min bloggvän.
Stor kram
en visningsängeln kan vän väl inte lysa upp vardagen, han måste ju också ha en underbar kvina som står bakom honom. inte är det du väl.
allvarligt nu! ta det jobb, för tillfället finns ju inte nåt bättre, det är aldrig säkert med vikariat, eller? jag trivs inte på jobbet av många anledningar, men jag har hittat rätt yrke på ett annat sätt iaf. har jobbat själv som dagisfröken, det är inte enkelt, men det går. du fixar det säkert, kanske kommer att älska vissa barn så det blir svårt att skiljas från dom när du väl hittat något bättre ställe.hakan upp!:) läs mitt sista inlägg, jag skrev om mina barn där just:)
en visningsängeln kan vän inte lysa upp vardagen, han måste ju också ha en underbar kvinna som står bakom honom. inte är det du väl du...
allvarligt nu! ta det jobb du får, för tillfället finns ju inte nåt bättre, det är aldrig säkert med vikariat, eller?! jag trivs inte heller på jobbet av många anledningar, men jag har hittat rätt yrke iaf. har jobbat själv som dagisfröken, det är inte enkelt, men det går. du fixar det säkert, kanske kommer att älska vissa barn så det blir svårt att skiljas från dom när du väl hittat något bättre ställe.hakan upp!:) läs mitt sista inlägg, jag skrev om mina barn där just:)
Schysst ängel! Den skulle man ha som skyddsängel, det vore inte dumt.
Jag förstår att det känns trist att inte få en lärartjänst när du har pluggat vidare, men det är npg klokt att hoppa på förskollärarvicket i alla fall, och hålla ögonen öppna hela tiden. Rätt som det är dyker det upp en tjänst som känns bra för dig, och då har du samlat anställningstid i kommunen, och din examen kan ingen ta ifrån dig. Det är lätt att få en slags yrkesidentitetskris när man inte har det jobb man önskar, men försök att se höstens arbete som ytterligare ett sätt att vidga kompetensen. Då kanske det känns lite mer positivt?
http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=1458
Efter att ha varit hemma i över ett år och inte gjort annat än att passa barn så är ett par dagar för mig själv rätt välbehövligt ;-) Men snart börjar jag jobba, på min och Nellies (tror jag?) födelsedag så då känns nog inte behovet lika stort längre :-)
Vet du..det hade kunnat vara jag som skrivit hela inlägget...kanske inte just idag, men ngn mörk dag hade jag kunnat skriva det. Visserligen får jag nog dra bort det där med förskollärare och vick, men mycket av det du skriver om har jag både upplevt och tänkt!! Sköt om dig och trösta dig med att du är den viktigaste personen för några alldeles ljuvliga personer! (Även om jag är väl medveten om vilket ansvar en sådan viktig person har, ett ansvar som kan kännas nästan övermäktigt ibland) Stor KRAM!!!
Självklart måste även du få vara deppig ibland, och visst hjälper det till, när det bara regnar och man vet att hösten är på intågande? Säkert är det så att din tid kommer, 4-talisterna går i pension, och jobben ökar, det gäller att stå ut så länge! Skickar piggekramar till dig från ett lika regningt grums....
Vet du..det hade kunnat vara jag som skrivit hela inlägget...kanske inte just idag, men ngn mörk dag hade jag kunnat skriva det. Visserligen får jag nog dra bort det där med förskollärare och vick, men mycket av det du skriver om har jag både upplevt och tänkt!! Sköt om dig och trösta dig med att du är den viktigaste personen för några alldeles ljuvliga personer! (Även om jag är väl medveten om vilket ansvar en sådan viktig person har, ett ansvar som kan kännas nästan övermäktigt ibland) Stor KRAM!!!
usch då, det lät inget bra det här. Deppig och allt på en gång...Trist att känna så inför det nya jobbet. Du får tänka så här, att det blir spännande att träffa nya kollegor och kanske det genom nya kontakter dyker upp ett lärarjobb under hösten...? Jag håller tummarna för dig! Jag håller också på den tanken, att en mammafri dag då och då är en himla bra och nödvändig idé. För att tanka ny energi, behöver man ensamtid då och då. Jag hade 4-5 timmar förra söndagen och det kändes helkonstigt men underbart, nästan som man gör något förbjudet, blev nästan rastlös....Ja, vi mammor behöver träning på detta helt enkelt! Upp till kamp för egen tid! Stor kram och lycka till i morgon.
Vilket raggtema!! ;-)
nä men jag för står hur det kan vara.. att man bara vill bort för ettag...men lika fort vill man tbx o se om barna klara sig utan sin kära besväliga morsa...varför gör man så då? när man får de tillfällen att inte behöva bry sig!! jag brukar försöka att tänka sunt för mig ibland när det går vill säga...tiden går fort o vi med den....
Ni gör det kanon bra alla ni ensamståenden.
En sak är klar när man är ensam är man i alla fall inte i dåligt sällskap...eller hur?
Ha det gott!!
Vilket raggtema!! ;-)
nä men jag för står hur det kan vara.. att man bara vill bort för ettag...men lika fort vill man tbx o se om barna klara sig utan sin kära besväliga morsa...varför gör man så då? när man får de tillfällen att inte behöva bry sig!! jag brukar försöka att tänka sunt för mig ibland när det går vill säga...tiden går fort o vi med den....
Ni gör det kanon bra alla ni ensamståenden.
En sak är klar när man är ensam är man i alla fall inte i dåligt sällskap;-)...eller hur?
Ha det gott!!
Klaga....det kan vara den bistra sanningen ibland att man inte orkar med :/
Förstår dig, att vara mamma alltid är tufft och vi lägger oftast för stora krav på oss.
Gå i strejk någon dag, så ser de vad man gör ;)
Jobbigt att känna så där...visst har jag varit där med, bara velat fly, bara vara jag, och inte ständigt ha detta otroligt tunga ansvar! Man får känna så, fast man är tacksam för sina små älsklingar...
Och nytt jobb, se det som en utmaning, språngbräda, chans att lära känna nya trevliga människor m m
På väg till ngt annat.
Skickar massa pepping-kramar iallafall, och hoppas du får en bra dag imorgon!
Tänk du om man hade en sådan ängel att ta till för lite lyx ibland:-)
Du ska se det där går riktigt bra med jobbet.. det fixar sig och vips har du en lärartjänst på rktigt.
Så som du beslriver dig som mamma tror jag de flesta känner ibland.. det gjorde jag oxså och var så glad om det någon gång var en farmor/mormor som ställde upp för mig med ungarna.. levde ju med mina två ensam ett tag sedan de var 5 och 9 år. Det där var tufft att vara ensamstående och hand om allt och ingen pappa närvarande.. till på köpet jobbade jag heltid på sjukhuset då med hlger och kvällar..
Ungarna växer från en så himla fort.. vips så är de färdiga för utflytt och det där var tufft.
Ha de nu och lycka till med din förskollärar roll:-)
Kram
Nej men soffie....det där lät inte bra!
Jag kände samma sak själv när barnen var små. Jag var BARA mamma!!!!
Levde då med en karl som var helt nöjd med livet bara det var bra bild på tv:n. Numera skild från honom.....och då kommer nästa likhet: Visst gör det ont i en när barnens pappa gör sina egna barn besvikna och ledsna??!!!!
Nu har jag ett annat liv....barnen har flyttat hemifrån och jag har en ny man. Jag jobbar ju inte alls nu, jag har varit sjukskriven 1 1/2 år......det börjar krypa under skinnet på mig nu!!! Jag vill bli frisk och börja jobba!!!!
Men det kan jag inte just nu....så jag följer med dig på din mammafria semesterresa......en kort sväng till sol och bad....utan ungar....utan gubbar.....utan tråkiga jobb och tråkiga sjukdomar!!!! Visst låter det som en bra idé??!!!
Jag hoppas innerligt att du kan få en sån dag...tror alla mammor behöver det nån gång. Förr (för typ 100 år sen) fanns det faktiskt ställen dit mammor kunde åka och vila upp sig...det behovet tror jag är minst lika stort idag.
Jag har nu läst vad du skrivit och förstår vad du menar!!!
Jag har inte något större behov av att ha en "intemammadag" däremot så skriker hela jag efter en "fanvadjagärsnyggochattraktivdag"!!!
Jag vill bara vara KVINNA!!! Och en riktigt ego sån också!!
Kanske ska vi kombinera våra dagar?!
Hej...
inte en mammadag det vore något det.
deppig är lätt när det bara kommer ner regn, töligt är det.
Förstår dig precis. Men värst var det nog när jag var gift, men ändå skulle göra allt själv. Då insåg jag att jag lika väl kunde leva själv (med dottern). Trivs rätt bra med det. Men ibland blir jag så trött på att göra precis allt; rensa avlopp, fixa bilen, städa, laga mat... Hmm... jag kanske är redo för att ge upp mitt singelliv nu :-) Men då måste det bli ett mer jämnställt förhållande.
Visst känner man igen sig, det är tur det sedan kommer dagar då man mår topp istället!
~Livet i byn
Inge kul att du känner såhär.
Visst kommer det ordna sig för dig.
Inte ge upp!
Men man kan ju inte alltid vara på topp, ibland är det bara skit och "elände"....
Vet väl inte hur du känner dig exakt men har själv sånna stunder då man inte ens vill gå upp ur sängen.
Finns nog många av oss som känner såhär perodvis men ändå kämpar på och inget visar utåt...alltid käcka och trevlig.
Vi måste nog börja säga ifrån och visa hur vi känner.
Det fixar sig!
Och grattis till nya jobbet.
Må så gott
Stor kram till dig.
först svarar jag på din kommentar: jag är inte duktig, jag är illa tvungen, ibland så illa tvungen att jag gör stora (för mig saker). och många ggr blir det en kul grej. det höjer självförtroendet som annars ligger på botten. men det får man ju inte visa för andra, bara för de närmaste och inte ens då...ojojoj! nu bablar jag på, haha! god natt! allting löser sig!:)
Oj hjälp...jag hittade hit av en slump och det här inlägget skulle jag kunnat ha skrivit likadant själv. Jag håller med dig till 100%. Jag vill oxå ha "inte-vara-mamma-dagar". Ganska ofta... Faktiskt så tog jag mig en hel vecka i våras och det var UNDERBART! Efter att ha mammat barn i så mååånga år så tyckte jag att jag var värd det även om omgivningen gapade och hade synpunkter!!! Att pappan till barnen åkt bort i två veckor när de dessutom var jättesmå + flera 1-veckors resor under åren det är det ingen som kommenterat. Grrrr...
Känner oxå igen det där med dina jobbfunderingar men vad gör man.
Ett sånt här forum passar ju kanon att gnälla i tycker jag, gör det själv ofta!
SÅna skitdagar har vi ibland och det är tungt just då men efter regn kommer solsken sägs det.......
Hoppas du har en bättre dag idag =)
Det är inte helt lätt att vara mamma... Jag har en jättebra man som tar hand om det mesta här hemma och jag har ofta "inte vara mamma dagar" Men det är ju jag själv som ställer till det. Kontrollbehovet... Måste ringa hem, har bara barnen i tankarna..... Tror det är det värsta. Ens egna tankar....
Va jättetrist att höra detta.Jag hoppas ledsamheten släppte snabbt när det begav sig för ett par veckor sedan.
Vissa dagar är bara för mycket och jag förstår precis vad du menar.Man måste nog precis som du här gjorde våga säga att man är trött eller ledsen. Det är hälften vunnet.
Kram till dig
