Ett barn
Finns det nåt bättre än att höra ett skrattande barn`
Att mötas av ett strålande leende när man kollar in en bebis?
Ett barn är alltid så glad ,om inte barnet är sjukt såklart.
Man ser ett litet nyfött barn och man möter en blick som är glad
man ser en liten tjej eller kille som är i 1års åldern som sprudlar av glädje
likadant när barnet är 2
3
4 osv.
och så fortsätter det men varför och när kommer alla bekymmer.
länkas de in allt eftersom åldern kommer?
Ja jag bara undrar för barn är glada och varför försvinner det med åren??
Är det vi som överför allt negativt till våra barn?
Jag älskar att se ett glatt barn,
höra ett barns skratt finns det nåt bättre???
se ett barns strålande leende vart jag än befinner mig i världen.
Ja har någon ett svar att ge mig så ge mig det svar jag vill ha för ....När slutar man vara ett barn?
Kanske är det tyvärr som jag tror, när all jävelskap och alla bekymmer hinner i kappen???
Nej jag vill ha en värld där man är ........................................
Ja, det kan man undra, när slutar man att vara barn? Kloka funderingar. Fast jag tror att det finns många vuxna som har barnasinnet kvar som försöker leva positivt och energisprudlande, men de är väl färre och syns därmed inte lika mycket än de allvarstyndgda och "mörkare" vuxna som tar över. Ja, jag vet inte...
I vissa situationer kan jag fortfarande känna mig som ett barn. Jag tror att det är livserfarenheten som gör att vi inte har lika enkelt att vara glada längre...världens hemskheter och orättvisor bromsar en från att vara hejdlöst glad...Ha en bra dag!
Barn, ja, när de fyller tonåring tycker jag nog.
Ja, detta är verkligen en stor fråga.....
Det riktigt lilla barnet är nöjd så länge det får mat, bli ompysslad, närheten till mamma och pappa, och få sova tryggt.
Men sedan när det blir större och börjar upptäcka världen, och förstår mera, och omvärlden blir mera komplicerad....
Det finns saker som kan skrämma och oroa, och man kan bli besviken.
Allt är inte så enkelt längre.
och hur barnet hanterar olika saker tror jag beror nog mycket på omgivningen, hur barndet blir bemött speciellt när barnet stött på något jobbigt.
Ja, det är inte lätt det där...att när slutar man att vara barn...
Och visst är det lilla barnets skratt underbart......
Kram
Jag hoppas att man alltid kan locka
fram barnet i en själv, ännu så länge
lyckas då jag göra det när behovet finns :-)
ja ..när upphör ett barn med att vara barn...stora frågor och svåra....och när blir man mamma till sin mamma../ ha det så gott i sommarsverige
Hej!
Tillåter man ett barn att vara barn länge så är dom nog det....ett barn som får för mycket ansvar slutar vara barn tidigare. Ett mskrosbarn. Förhoppningsvis tar ett sånt barn igen det senare.
Ha en skön kväll!
En härlig blogg du har idag!!! Barnaskratt är det mest smittande som finns!
Jag har nog väldigt mycket av mitt barnasinne kvar! Ibland för mycket...hihi! Så mycket så att mina stackars vuxna barn skäms för mig.....
Tror det är när tonåren kommer då börjar allt mer ansvar.
må gott
Tackar!
Ja, jag skapar lite. Vill du se mer så kolla under kategori Smycken.
Solen skiner så det blir en fin dag som bjuder på nån möjlighet till kul saker. Hihi.
Må gott!
Du har så rätt.... jag har suttit och funderat länge på mig själv och mina egna barn som är ganska så stor nu... när försvann skrattet?! När bidrog jag till skrattet försvann? FÖr det måste man väl ändå som förälder ha gjort eller? usch så hemskt det lät...
NÄ fram för mera skratt:-))
tack för din reflektion.. .den fick en att tänka till lite.
Svår fråga....är nog som du skriver - livet hinner ikapp oss varken vi vill det eller ej!
Tack för värmande ord hos mig!
barnskratt är det absolut underbaraste som finns.
Spelar ingen roll hur sur/arg/grinig man är, när man hör ett bubblande barnskratt spritter det i hela kroppen. Ljuvligt ;=)
