Funderingar
Jag närmar mig 40 och det känns som hela livet har gått i en väldans fart.Vart tog alla år vägen?
Man fyller fotoalbumen med foton och år med minnen från sitt liv.
Just nu sitter jag och feberyrar men livet känns tungt.
Det känns tungt för jag har fortfarande inget fast jobb ska man inte ha det då man är 40 år snart?
Ja jag vet att jag gnäller nu för jag är verkligen inte unik.Men idag känns det så.
Jag tycker ej jag har hunnit med allt jag vill men livet tar väl inte slut för man fyller 40 år.?Jag har väl fortfarande massor av år att hinna det jag tänkt?
Det är nog en 40 Års kris eller livskris jag har hamnat i. Fram till nu har allt ganska tydligt handlat om framtiden.
Det känns som om jag plötsligt blir jättegammal och livet nästan är slut. Är jag barnslig?Ja kanske det.
Men när jag va ung då var det så mycket man ville man hade en framtidstro om vad livet skulle ge en. Nu känns det som jag står och stampar på samma fläck.Det finns inga jobb som lärare här men vad ska jag hitta på då?
Nu har jag iallafall jobb på 80% till sommaren så jag får väl helt enkelt ta en dag i taget.
Sen tycker jag det känns som tiden går så mycket fortare nu än när jag va yngre.Plötsligt svischar dagar,veckor år förbi i en väldans fart.Är det för man har mer att göra nu eller var det helt enkelt så att man inte tänkte på tiden på samma sätt som nu.
Panikslaget undrar jag nu "är det här allt?"
Mmmm Soffie..det kommer perioder i livet när man tänker så..jag tror alla känt av det..men du vet ingen kan se in i framtiden..livet tar med oss på allt möjligt och man kan bara följa med liksom..visst finns det olika vägar att gå men för det mesta är det bara att följa med..se vad som händer..leva i nuet..du är en härlig tjej ..det kommer gå bra..det känner jag..tokvarma kramar till dig..jag vet hur du känner..och jag känner med dig//Anna
tack så mycket :) ha det!
När jag läser din text, vill jag delvis försäkra dig om att det inte alls är så, och att du har all tid i världen att få gjort det du vill göra, men delvis så blir halvt deprimerad av det, då jag själv lever mer i framtiden än i nu:et.
Jag tror att alla spenderar sitt liv med att önska och se framåt och se fram emot vad framtiden har att ge, men man glömmer bort att den tiden som passerat kan man inte få tillbaka.
Jag är bara 20 år och jag har haft ålders noja sen jag var 13 år. Jag är livrädd för att missa något och det känns som att jag inte får något gjort nu och har samma typ av ångest som du har.
Så trösta kan jag inte, för att jag är på samma nivå som dig... tanke mässigt. Jag hoppas dock att det ordnar sig för dig.
Livet börjar när man tar tag i det och jag själv är för lat... hur du gör, det är upp till dig själv.
jisses .. 40 är väl ingen ålder:)
titt på mig ..jag är 54 och känner mig som en på 25 host man är aldrig äldra än vad man känner sig så pass på och njut av livet och att man har hälsan i behåll ..man har mat och boende man har en härlig familj .. ja allt som gör livet underbart:D
Krya på dig tjejen, inte kul alls. Jag förstår dina tankar fast jag är i 30-krisen jag ;-D Är detta verkligen allt och det jag trodde att jag skulle vara vid 30 blev inte så MEN ändå så tror jag att det är jag själv som kan förändra det på något sätt och trots allt så är jag lycklig. Kram
Krya på dig tjejen, inte kul alls. Jag förstår dina tankar fast jag är i 30-krisen jag ;-D Är detta verkligen allt och det jag trodde att jag skulle vara vid 30 blev inte så MEN ändå så tror jag att det är jag själv som kan förändra det på något sätt och trots allt så är jag lycklig. Kram
Det är ganska vanligt med sådana tankar, men inte desto lättare för det!
Massor med tröstkramar
Tack så mycket! Vad glad jag blir, alltid kul att höRA :D
Du är inte ett dugg barnslig, här är en till som blir 40 i år...Jag har faktist en väldans ångest i mellanåt, en riktig klump i magen som inte vill ge med sig, det är urjobbigt....vill inte alls bli äldre (fast alternativet är ju såklart värre), kramar på dig
du, ska vi gå armkrok du och jag genom detta år, med funderingar, vart åren har gått och vad man har framför sej =)
Det är ju (tyvärr) så att ju äldre man blir desto fortare går tiden. Jag tyckte nyss jag var 25 men nu fyller jag snart 33. Hallå...vart tog dom åren vägen? Jag hann inte med alls.
Men livet är garanterat inte slut vid 40. Du hinner göra en massa så du vet=)
Tack hjärtat för att du tänker på mig. Betyder mkt ska du veta.
Kramar
gumman! Du har ju halva livet kvar! MINST! :) du hinner göra allt ska du se
gumman! Du har ju halva livet kvar! MINST! :) du hinner göra allt ska du se
Jag hade faktiskt en kris inför 30, tror jag var runt 26-27 nånting, det var INTE kul, så jag kan förstå dig! Fördelen med att bli äldre är ju faktiskt att man blir lite klokare med åren, att man kanske blir lite lugnare och känner sig mer trygg i sig själv (iaf jag). Gläd dig åt att du faktiskt har jobb ett tag framöver, säkert kommer det att lösa sig, och det brukar vara så att man möter det man behöver...vilket jag fått erfara några gånger. Men i efterhand brukar det alltid bli nånting positivt :) Hoppas det känns bättre snart! Ha det så bra så länge!
Jag upplevde liknande tankar som du inför min 40-års dag. Det som kom ut av det var att jag numer försöker leva mer i nuet (även om jag även planerar mycket framåt) Det som blir påtagligt när man blir äldre är att man blir medveten om sin dödlighet. När man är 20 så tror man att man ska leva för evigt, men när man blir äldre så upplever och känner man i kroppen att så kommer det inte att bli. Du har många år framför dig! Fast du fyller 40. Kramen till dig!
Tack, desamma :)
Tack, desamma :)
Ja det testresultatet ger ju inte dn bild man har av dej faktiskt!
Nä du, barnslig är du inte.
Men ibland går det upp o ner.
Kom igen jag blir 50 snart o jag tycker det börjar att bli roligt igen.
Må väl kram
Nej men snuttan pluttan....inte vara på det viset, jag vet att det kommer att ordna sig!!
Du är en underbar person som skriver kanon bra, underbar dotter, planer på att resa, vackra resebilder.... se det från den ljusa sidan...
Tänk istället på en annan Sophie som fyller 50 år i år (10 år närmare döden än dig) och som har varit ute på havet för första gången å sjungit å betett sig hahahahah det du!!
Om 10 år åker vi du å jag...........TROR JAG DET!!
Till Åland och kollar in alla freak och skrattar och har roligt...men då måste du lova mig en sak!!
Du får sjunga "karaoke" ää stavning??
Du är nog bäst på stavning också eftersom du är lärare
Puss gillar dig
Din Namne
HAHAHAHA!!! Jag är tre år äldre än dig och precis så där tänkte jag för tre år sedan, ja förutom om jobbet då! Jag får ju 25årsgåvan i år! Ta det lugnt! Det finns massor av framtid kvar och efter ett tag så blir det ännu mer framtid ju större barnen blir och mer tid du får! Du kommer att resa massor och jobb kommer snart blir det en massa lärare som går i pension, eller så kommer de på att de gjort för stora neddragningar i skolan och måste anställa fler!Vet du allt kommer att bli bra tro mig! Kramiz!
Ingen ålder att tala om!
Ta vara på stunden. Njut av en tekopp. Av en kram. Av det lilla i vardagen. Det kallar jag att ta vara på tiden. En dag i taget.
Liver börjar vid fyrtio..lovar, jag hade ingen kris gudskelov.
Nu närmar jag nig femtio och jag tycker det känns jättebra.
Kramen
Godkväll!
Det där går nog de flesta igenom vid någon ålder eller stund. Jag är 43 år och tycker att jag har massor kvar....livet har ju bara kommit en bit på väg :D Förstår att det måste vara jobbigt att inte ha en fast tjänst men det kommer du få...fortsätt att hänga i så en dag har du en fin fast tjänst.
..och du har väl hunnit med massor du har ju barn i olika åldrar, det är ju verkligen något det :D
...så ska du ju resa till Australien någon gång igen, eller?? Dit vill jag med, ska vi hoppa på en sista minuten...hahaha
Kram och du, det kommer kännas bättre snart. Jag lovar!
sv; han är bäst :D
godkväll :)
Vännen!
Du har all rätt i världen till att känna de känslor du gör! De är dina känslor och de kan ingen ta ifrån dig. Precis som med dina drömmar. De är dina. Ingen annans. Ingen kan, eller har rätt till, att ta dem ifrån dig eller säga till dig vad du ska drömma.
Jag tycker snarare att det är sunt att man reflekterar över livet. Och inte bara låter de springa ifrån en. Det är inte försent att börja med nya projekt bara för att man fyller 40! 40 är ju bara en siffra. Inget mått på hur man är som människa eller vad man får eller kan göra.
Njut av dagen. Njut av timmen. Njut av alla minuter och sekunder som passerar. Känn dom! Fyll dom! Gör precis vad du vill. Men sluta inte att leva.
Jag känner precis som du ibland. Är det här allt? Ska jag vara nöjd med detta?
Och sen ser jag vad mycket värdefullt jag har runt omkring mig. Hur mycket jag gjort i mitt liv. Och framförallt. Med mitt liv. Då vänder det. Då kan jag tom nästan känna mig nöjd ibland. ;-) Ja tom lite stolt!
Så känn dina känslor. Var inte rädd för dem.
Se dom istället som en språngbräda ut i nya delar i ditt liv.
Massa kramar!!!!!!!
40 år har jag passerat.Det är ju forfarande en ung ålder tycker jag. Men man börjar inse att livet är inte så självklart längre. Man hör alldeles för mycket om andra som inte är lika lycklig lottade, som jag ändå tycker att jag är. Jag har tre friska barn, en sambo, ett fast jobb och ett litet radhus.
Man kommer in i olika faser i livet då man funderar mycket. Jag kan förstå att det är jobbigt när man inte har något fast jobb. Hoppas du kämpar på och njuter av livet vid 40 :)
Jo de e skoj att komma iväg å kika på ungarna även om ja höll på att frysa röven av mig... fan de va såååå kallt.
Oskar kom allt iväg... GLAD.
Å lilla jag gick å vann på radion så ja svävar på MOLN!!!!
Tess
Nog låter det litet krisigt allt, men det måste man väl få tillåta sig, litet analys och perception över tillvaron. Du har sannolikt minst lika lång tid kvar att arbeta som du redan har jobbat. Du har en ung dotter, du har fortfarande småbarn och det är en period för sig i livet. Inte för att det hjälper dig, men det mesta blir bättre med tiden. Jag är litet knäpp kanske, men att fylla 50 om 1.5 år känns toppen, mitt i livet, på väg mot karriärtoppen, eller vad jag nu beslutar mig för att göra. Livet är härligt även om det är tröttsamt och slitigt periodvis!
kram på dig.
Man är inte äldre än man gör sig sägs det och ibland blir man sur på sådana ord... Men det försöker jag leva efter!
Kände det lite som du när jag närmade mig 40. Det är två år sedan nu och jag kan tala om att livet är inte slut vid 40, snarare tvärt om!
Lev i nuet och ta vara på dagen.
Kramen på dig!
Så är det Soffie,man får en kris i den åldern,helt normalt men man måste förstå att det rullar på och inte tror jag det går någon nöd på er,jag fyller 52 i år känner mig som 23 men kroppen åldras och det är lika för alla som får leva,man behöver inte va tant för man fyller det,kram på dig flickan.
Tänk så här: 40 är i varje fall närmare 20 än pension ;-)
Hoppas du haft en bra dag trots "kris"
Det var jag ovan
Härlig design! :D
Jag förstår hur du tänker...visst har man fastnat i dessa tankar då och då, men jag tror man ska ta en dag i taget. Glädjas åt allt som verkligen är bra, för det är massor - stora kramen till dig!
hej vännen...jag vet precis hur du känner för jag har varit där själv, kännt att nu har livet snart passerat och nu går allt så mycket fortare och tänk om jag inte hiner göra allt jag vill...men du jag lovar dig...visst känns det som om allt går fortare ju äldre man blir det tycker jag fortfarande, men det blir bättre också på nåt vis..man känner sig säkrare , bryr sig mindre om ovesäntligheter och mera om leva i nuet...så länge man får känna sig hyfsat frisk och får vara lycklig så ....trots att jag blev dålig i mina leder vid 45 så måste jag säga att resan mellan 40 - 50 har varit den bästa hittils.....du ! Cala dor är kalas...det är ca 5 mil från flyget, inte alls långt till drakgrottorna, många vina stränder och hittar du nåt bra där så slå till..tror nog att det är bra för er alla...Palma kankse inte är lika kul för Nellie...men cala dor....jättetrevligt !
Att fylla 40 var inget stprt steg för mig... jag känenr mig inte som 40 och fattar inte att jag är det... Men jag bävar för 50... mer
Men visst funderar jag ibland... vad är meningen, varför gör man si eller så.. hur ska det gå..
men ja.. jag antar att DET är en del av livet.
Jag är säker på att du klarar steget, lovar att hålla dig i handen!!!
Kram på dej
Funderingar i de banorna har vi säkert många av oss, men herre min ge, du är bara 40 år.. ingen ålder. Du ska se det där fixar sig. Du har alldeles rätt i att dagarna flyr så fort ifrån oss .. mycket fortare än de någonsin gjort. Livet är definitivt inte slut för dig.. du har ju en så pass liten dotter. Hoppas verkligen du får ett fast jobb, men det är inte så lätt i dessa tider.. Min man går här ännu och skrotar.. det där tar på parförhållande i längden. Ingen dans på rosor så att säga.
ta hand om dig Suss..
Kramar
Håller absolut med. Dagarna går allt för fort och fortare ju äldre man blir. Betyder det att man har roligare? Det är ju då tiden går fort sägs det ;o)
Det är konstigt alla talar om en 40 års kris. Jag måste vara väldigt barnslig för jag är snart 48 och har inte haft någon ännu. Men jag lovar dig, livet ÄR inte slut vid 40, det är då det börjar igen. Då barnen är stora och man kan leva ut igen i en ny ungdoms dröm, ja eller vad du vill. Det var då vi skaffade våra bilar och uppfyllde våra drömmar. Ja alla drömmar ser ju olika ut, kanske bara tur att maken och jag drömde samma drömmar eller var det för att vi alltid har varit bästa vänner och pratat om allt? Vad vet jag, men någon kris har jag inte kännt av.
Ha det så gott min vän, det ordnar sig.
En stor nattis kram till dej...40 är ingen ålder
haha, är det därför jag grubblar så mycket tror du!? Fyller ju också snart 40! Jag har ju visserligen ett fast jobb, men jag gnäller ju ändå! Fast det viktigaste är ju att man 'r nöjd med livet för övrigt, med sin familj, att man får vara frisk, eller hur? Kramiz M
skall inte kommentera det där...
eller jo...När jag fyllde 20 låg jag och grät en vecka....
När jag fyllde 25 var jag halt medveslös i en depression....
jag fyller 30 nästa år....
kommer snart få börja med lyckopiller typ hahaha...
men alla säger ju att livet börjar efter 40---
men tror alla har panik så där..
massa kram
Godmorgon! Förstår vad du menar...har också ofta känt så som du gör...men åldern är det inget att göra åt, går ju inte! Ändå håller nog du dig ung eftersom du har barn hemma fortfarande...blev jättekonstigt när mina flyttade!
Tror att många känner som du...livets gång.
Kramen!
Ragnvi
Jag tror alla känner så mellan varven oavsett ålder. Man får ju lite panik eftersom dagarna & åren går så fort! :)
Nja jag tror nog febern talar lite nu. Nä jag skojade bara. Jag hade ålders kris varje år innan jag fyllde 40. Men när jag skulle fylla 40 så kom den av sig. Jag hade fullt upp med att planera mitt kalas så den uteblev. Jag började tänka att jag lever här & nu. Visst innan jag fyllde 40 var det de där om barn som kom över mig ibland men nu har jag insett att jag inte ska ha barn utan jag skaffade mig min älskade Kruse. Honom fick jag hämta strax innan jag fyllde 39, min bästa investering.
Det här att man funderar på alla planer man hade i yngre dagar visst kommer det över en ibland men man var ju ung då. Vi vet ju inte alls vad livet väntar på oss runt hörnet.
Jätte kram från oss.
Sådana tankar har vi nog alla haft ibland,men för min del började livet efter 50 så du har en hel del att se fram mot.Ha det gott kramar Thalina
Nej tiden går inte fortare nu men jag håller med det känns så. Tänk att ju äldre man blir ju fortare går tiden konstigt. Vi har väl andra tankar nu än när vi var ung och inga bekymmer för hur vi skulle klara av månad för månad med pengar, mat, oro, framtidshopp, barn, föräldrar mm. Då var det bara stunden som gällde.
Sjäv fyllde jag 40 förra året, och jag hade inte haft någon åldersnoja framtills dess. Dagen innan fick jag panik, Nej inte 40 jag har inte hunnit med någonting av det jag ville göra och nu går det bara utför. Men jag tror man kommer hitta guldkorn med den här åldern också vi är ju förhoppningsvis lite klokare ;).
Ha en fin dag.
Kram Anne-Lie
Hej! Här var det massor av kommentarer men du kanske orkar med ett till? Jo , nog rusar livet fram och det är ganska fräckt tycker jag, måste betyda att man gillar livet. Jag fyllde 40 för 4 år sedan och tyckte faktiskt det var rätt kul- plötsligt blev jag vuxen på riktigt och barnen började bli tonåringar. Livet blev mitt! Min man fyller 50 snart och här tänker jag shiit, det är ju vad min egen pappa är men så är det ju inte för han är över 70 nu. Varför krisa och tro att livet ska se ut på något speciellt sett för att man är i någon ålder. Tänk på alternativet- DÖD!inget kul så njut av lev!
Men vet du, åldern är bara en siffra! Precis som på vågen. Den säger ingenting om hur du är som person eller vem du är. Det är något du själv bestämmer. Ta vara på livet och dess godsaker och de stunder som för dig är värdefulla. Vi är alldeles för åldersfixerade i Sverige och ändå lever vi längst! Skit i siffrorna och njut av livet!
Kram & krya på dig!
Det är det som är så konstigt...när m,an drabbas av en depression eller åldersnoja eller livskris eller avd man nu vill kalla det. Så fattar man ju inte..det är ju något som händer andra och som man läst om i böcker...liksom.
Jag låtsas inte om min ålder..började noja mig då jag fyllde 30 och är snart halvvägs till 40...
Lite knasigt och extra knäppt blir det ju eftersom min älskade är 20 år äldre än jag. Med HANS ålder har jag inget problem och jag uppelver honom inte ett dugg gammal...
Min mamma har flaggat för pension sedan hon fyllde 40 och ojat sog över att hon håller på att bli gammal...höär sämre, minns sämre, orkar mindre...
Hjälp, jag tror jag håller på att bli som min mor..
NU får jag verkligen åldersnoja!!!
Du är alltså inte ensam...
Kram
Usch ja... jag kan verkligen känna igen mig i dina tankar och funderingar. Vill inte alls fylla 40 och jag tycker att det låter jättegammalt!!!
Man känner sig ju som någonstans kring 30 tycker jag, jag fattar inte att man blir 40 om ett år.. och sedan 41, 42 ... 50! Nä, bromsa tiden för mig också!
Kram kram! Krya på dig!
Man är inte äldre än man gör sig och åldern är bara en siffra :-)
Jag känner mig inte som 43 utan mer som 35..
Däremot så håller jag med om att tiden går snabbare när man blir äldre..
Ha en härlig tisdag !
Nääää Soffie, det är inte alls allt, långt ifrån...men livet har både upp- och nedgångar...ja, när jag tänker efter, så är det just DET som ÄR livet...
Snart kommer det en dag när det har löst sig, kraaaam!!!
Ja, man undrar var alla år tagit vägen.
Själv börjar jag fundera på allvar på det nu när jag nästa år fyller 60.
Fattar det faktiskt inte alls.........och skulle gärna vilja stanna tiden nu...
Och ja, tiden går mycket fortare nu än när man var yngre.
Kan tänka mig att det känns kämpigt att inte ha ett fast jobb och att det blir funderingar.
Och speciellt i dessa dagar då det blivit ännu kämpigare att få ett jobb.
Hoppas från mitt hjärta att det ordnar sig snart.
Ja, man kan gripas av panik när man tänker på hur tiden går och man börjar fundera.
Men jag tror att det bästa är om man kan leva så mycket man kan i nuet.
fast naturligtvis det är inte alltid lätt.
Skickar dig en stor Kram
