När det inte blir som man tänkt sig
När den ena föräldern sviker så är det tur att den andra orkar med allt som blir då.
Mina tonåringar har bott hos sin pappa varannan vecka i många år men min dotter valde att bo hos mej på heltid i somras Vi gick skilda vägar för 10 år sen.
Nu har det hänt en sak som gör att båda barnen ska vara hos mej jämt.
Vad tragiskt det blir!
Jag hoppas pappan fortsätter att träffa dem så mycket han kan för just tonåren är en jobbig tid för tonåringar. De älskar ju sin pappa.
Men hur orkar man med allt själv?Plötsligt ska jag va den som har allt ansvar efter alla år.
Nu kan jag inte berätta allt som har hänt eftersom det är så känsligt för barnen .
Tänkte för mej själv men Ryck upp dej nu visa barnen att jag finns för dem i alla lägen och hoppas pappan oxå finns där för dem.
Jag älskar mina barn och att få ha dem hos mej jämt gör mej självklart glad men inte så här.....
Det är så himla sorgligt och jag är så lessen för deras skull!
Jag hoppas verkligen att pappan kommer fortsätta finnas i barnens värld, det går igenom en tuff tid nu med att hitta sig själv och sin plats här på jorden. Det är inte lätt då att måsta vara mamma och pappa samtidigt. Orkar det gör man som förälder finns det alltid en extra kraft som gör att man orkar och håller ut. Du har den med.
Men glöm inte bort dig själv.
Kramar på dig
Sovgott Anne-Lie
Kan tänka mig att det är jobbigt både för barnen och för dig.
Antagligen det är någon mycket jobbigt som har hänt.
Ja, hoppas att pappan fortsätter att träffa dem så mycket han kan,
för ja, tonåren är jobbiga och känsliga år.
Tänker på dig och er alla.
Och en stor kram till dig vännen
Jag vet allt om urballade pappor! Mitt val av far till min förstfödda kommer jag alltid att ångra för han har aldrig varit snäll mot sin son. Jag har haft både han och de två mindre själv fast vi bor ihop! Far nr 2 är dock snäll mot dem och försöker på sitt vis! Det ordnar sig nog ska du se, men det kan ta tid och så synd att det är just i tonåren! Med en mamma som du så fixar det sig! Vi har tur som har morföräldrarna! Min minsta är där för vilken gång i ordningen minns jag inte men han var inte i skolan i fredags eller idag och inatt sover han över hos dem så jag får se om han kommer hem i morgon! Han blev så förkyld i natt! Styrkekramar till dig!
Det stämmer bra detta... Frölunda ligger 2:a med 2 matcher kvar och kan inte gå förbi FBK som har 8 poäng mer :D
Men hur väl jag känner igen mig!!
Skilde mig 1998... och så vidare så vidare..
Samma upplevelser som dig med tonåringar..
Vill bara ge dig en bamse mega hård jätte kram!
Du är underbar som mor och du fixar det.
Mina döttrar är nu snart =) 24 och 19!!
Jag klarade det och det kan du också det vet jag med det vackra namnet!
Go girl go girl
Din Namne
Men då! Klart du oroar dej! Och visst vill man ha barnen jämt men kanske inte på ett sätt som sker bara sisådaär.Nu vet ju inte jag vad som hänt men att det uppstått något akut framgår ju! Hoppas allt löser sej för er! KRAM!
Kul med seriesegern,Det kommer gå bra dom har ju en riktig mamma men visst är det sorgligt,tror du fixar detta med bravur och så har du ditt glada humör så ingen tänker på förändringen,bara en lycklig familj,ha en bra dag o kram.
Usch... men jag måste säga att mitt i allt så tycker jag du verkar ta det "rätt och bra". Jag hoppas för barnens och pappans (och din) att detta ordnar sig!!!!!
Kram på dej
Godmorgon! Skriver som alla andra; har ju ingen aning om vad som hänt men självklart fixar du det här! Fast förstår om det kommer att bli jobbigt mellan varven...tonåringar. Jag hade mina ungar boendes jämt hos mig, blev "barnledig" nån gång i månaden..som tur var fanns mormor kvar då! Håller tummarna för er alla!
Kramen!
Ragnvi
Jag förstår dig verkligen. Vi har själva tonåringar i huset, som inte är mina biologiska. Det kan avra...utmanande. Ibland tror jag tat mitt hjärta ska brista också. Fast de är så fina och rara. Det är itne lätt att vara tonårsförälder.
Det där med att svika är svårt- för vem sviker vem..barn kan också svika och göra illa. Då måste man hjälpa dem förstå konsekvenserna av deras val...nu tänker jag bara på egna erfarenheter.
Klart de behöver sin far.
Hoppas det ordnar sig.
Du får mailprata med mig om du vill.
kram
Kramar. Hoppas attd et löser sig och blir bra för alla parter.
Kramar
Så jobbigt du har det och jag har varit i samma situation som du.Men allting går och håller med dig om att det är viktigt med båda föräldrarna.Hoppas att allt löser sig för er.Varma kramar Thalina
jag tror att du är en superbra mamma så du klarar det det är jag övertygad om , men om du orkar...har du många nära och kära omkring dig....jag tror jag förstår hur du har det för jag har en syster somgått igenom nåt liknande .....hoppas det löser sig och att pappa kommer att finnas där ändå...stora kramar till dig i dag
Morrn!
Vad skönt för barnen att de har en plats där de kan vara utan att det känns trassligt för dom.
En trygg zon.
Kramar i massor!
Hej, trist är det. Maila mig om du vill skriva av dig eller bolla. Men du fixar det,det är ju inte samma sak att vara två liksom, jag vet inte men Kalle och Lisas farsa har ju aldrig varit att räkna med. Trist är det. Kram kram
Go morgon på dig =D
tråkigt att det blivit så där,, ,men det är väl klart att du fixar det,, du har nog haft huvud ansvaret än från början och sett till att allt fungerar, det brukar falla på kvinnans lott automatiskt på nått sätt :-)
men det är tragiskt för barnen att det inte blir som det har varit.... men det ordnar sej nog..
ha en skön dag
Jag har varit ensam förälder sen min son var 2 år, ingen kontakt med pappan alls...tråkigt när det blir så här, kanske du kan få hjälp att reda upp allt lite? Hoppas
Yvonne
Jag hoppas för allas skull att det ordnar sig på bästa sätt.
Ha det så fint!
kramar om
Åh det där lät jobbigt för dina barn! Så klart blir det kännbart för dig också. Även om du vill ha barnen hos dig så förstår jag att du vill att de ska ha en bra relation till sin pappa och få vara en naturlig del av hans liv också. Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få styrka och ork att vara där för dem på bästa sätt. Det måste ju så klart bli tufft ibland att vara ensam mamma med tre barn varav två stora och en liten (för det är väl så du har det) Jag har också två stora...fast mina är större och har börjat leva sina egna liv mer och mera utan min inblandning (de är ju vuxna 22 &21 år) fast en sak är säker förälder är man hela livet. Du verkar vara en mamma som prioriterar dina barn och jag är säker på att även om det tar kraft att vara det så får du också kraft tillbaka, och en glädje som är värd guld.
Barnen är bara unga en gång och som du själv skriver så är tonåren en speciell period. Den ser så klart olika ut för olika barn. Vissa går igenom den ganska enkelt medan andra har det ganska tufft med sin identitet från att vara barn till att bli vuxen "vem är jag" ja du vet. Skönt att de iaf kan räkna med helhjärtat stöd ifrån dig. Jag hoppas också de kan få sin pappas stöd för hur du än försöker kan du ju inte bli pappa. Fast jag är övertygad om att du kommer fixa det så bra som möjligt för dina barn :) Du känns som en underbar mamma!!
Stora kramar till dig!
Nämen vännen vad är det som har hänt??
Hoppas verkligen pappan kommer att fortsätta finnas i barnens liv.
Massor med kramar
Får man vara nyfiken och fråga varför pappan inte kan/har möjlighet att träffa barnen lika ofta?
Det har hänt mycket runt dig just nu .hoppas du har krafter och ork att klara allt
kram
Vilken tur att barnen har dig! Hoppas bara att pappan inser vad han missar om han inte deltar i barnens uppväxt. Han förlorar på det lika mycket som sina barn. Jag är så fascinerad över föräldrar som bara kan från en dag till en annan inte vilja vara med sina barn. Hoppas det ordnar sig!!!
hoppas att deras pappa kommer att bli en närvarande pappa.....
för jag vet hur det är med en pappa som dragit sej undan.
jaha okej :P
God eftermiddag..allt är bra med dig denna dag? Blev det solning för din del i dag? kram
Visst är det bra och en rättighet för barnen att få ha tillgång till sina båda föräldrar, men ibland kan sådant hända att det inte går att ordna. Jag hoppas att du har ett bra nätverk, som kan stötta dig när du ska vara ett stöd för barnen.Utifrån det du berättar förstår jag att ni nu har en tuff situation. Många gånger räcker det att få "prata av sig" utan att få ngr "råd". Då gäller det att prata med ngn bra lyssnare, som kan lyssna och bekräfta det du känner och upplever.
Ja det kan inte vara lätt att vara tonåring. Tufft för er alla kan jag tro. Hoppas det ordnar sig för er & pappan.
Kram
Jag förstår att du har det jobbigt nu, jag har upplevt nästan samma sak med mina stora barns far. Han har inte varit så närvarande sen vi separerade och barnen valde att inte åka dit varannan helg då jag träffade Ronny för 8 år sen..
Barnen har dig och du klarar det här, hoppas du har din familj runt dig som avlastning. Du kan bara göra ditt bästa och det är pappans förlust om han väljer att inte träffa barnen.
Det är en skrämmande tanke att vara tonårsförälder för det händer så mycket, men det blir oxå bättre och var inte rädd att söka hjälp om du behöver..
Hoppas att det ordnar sig till det bästa för dig/er ! Kram kram
Usch, det där låter väldigt tufft, för alla parter, på olika vis.
jag hoppas allt blir till det bästa för er alla.
Tack för dina tröstande ord till mig.
Livet går verkligen upp och ner, eller hur?
Stor kram till dig, fina vän.
Ja du livet kan få sina vändningar..
jag vet inte vad en förälder till är för något, då jag alltid uppfostrat mina barn själv.. inte haft det minsta nytta av pappan. Vi skiljdes åt närmina barn var 5 och 9 år.
Hoppas det ordnar sig.. det är alltid barnen som blir lidnande.
ha de kram
Receptet hittade dottern i Aftonbledets söndagsbilaga, sen la hon till mer kardemumma och lite mer jäst. Det är smarrigt.
Ha en skön kväll!
KRAM
så himla jobbigt... jag vet... är ju lite i liknande situation som du....
Men viktigt att prata med barnen om och om igen... man vågar säga att idag mår inte mamma så bra...
en stor kram till dig och barnen...
usch :/ hoppas det löser sig..
Jobbigt det där! Visst vill man ha dem hos sig hela tiden om man tänker egoistiskt. Men samtdigt vet man ju att de älskar sina fäder och förhoppningsvis älskar pappan dem tillbaka minst lika mkt. Och när det inte funkar är det ju barnen som blir lidande, och man kan bara stå och se på...Hoppas verkligen det ordnar sig! Annars är jag övertygad om att du fixar det och ger dem det de behöver...Kram
en del karlar är så dumma å det finns tjejer med som är,
Barnen är det viktigaste vi har fattar han inte det,
hoppas det löser sig
Men jag tror att alla kommer känna saknad,
alla behöver vi väl våra närmaste.
Speciellt mycket när man är i tonåren som
era barn är.....hoppas allt löser sig för er!
Kram :-)
Kanske är det bara något tillfälligt? Ni verkar ju ha fått det att funka under så lång tid...Jag hoppas det löser sig. Du verkar vara en stabil och trygg mamma så säkert hjälper det er igenom detta.
Kram.
Svårt alltid svårt....min yngste bodde hos oss varannan vecka tills han var 15 då tog han beslutet att flytta till mig på heltid. Omständigheterna där var också ganska jobbiga.
Min reaktion blev ungefär som din, tänkte hur skall jag lösa allt själv, sen fick jag dåligt samvete för att jag tänkte på mig....Fast jag tror att det egentligen är en ganska naturlig reaktion. Även om vi är föräldrar så är vi också individer med egna behov. Jag tror faktiskt inte att en bra förälder är en som inte kan se sig själv och sina behov. Hur skall man då kunna spegla sina barn. Någonstans får vi styrkan att ändå reda ut situationer, det kommer du också med all säkerhet att få....men glöm inte bort dig själv!!! Kram till dig
Men kan man göra så......han har väl lika mycket ansvar som du över barnen.
Hur tänker man då?
Nu vet ju inte jag vad som har hänt så jag ska inte sitta här och dömma honom men jag har svårt att förstå sånt här.
Det blir så klart en omställning för dig men det fixar ni säkert.....barnen är ju så pass stora att man kan prata och förklara saker för dem.
Men jag kan förstå om barnen och du känner er svikna.
Det är inte lätt att vara ensam om allt.
Jag var själv med mina barn i ett år efter skilsmässan från deras pappa.
Då bodde de med mig och var hos pappan varannan helg.
Hoppas att ni hittar en lösning.....jag är helt säker på att du fixar det vännen.
Många kramar!
Hoppas allt ordnar sig på bästa sätt för alla inblandade. STYRKEKRAM!
Nämen fy Soffie, förstår att du tycker det är jobbigt. Håller tummarna för att allt löser sig på ett bra sätt för barnens skull!
Kram
Usch, man lider ju så med barnen. Hoppas det ordnar sig på den biten.
Men du klarar det ändå, du verkar vara en underbar mamma, faktiskt. Tro på dig själv.
Kram
åh, stackars barnen. hoppas det reder upp sig småningom. stor kram
och jo, tack, allt bra med mig, jag går bara hemma och driver i väntan på nr tre :)
Hoppas allt löser sig till det bästa för er alla!!
Tror inte min kommentar kom med här igår, datorn fick knäppen=/. Låter jobbigt, och hoppas det löser sig, du är ju en underbar mamma, det märks!
Kram!
Tack för din kommentar hos mig! :-)
Jag har haft mina barn helt själv sedan jag och deras pappa separerade för drygt 11 år sen, och det är klart att det är jobbigt för dem att bli "bortvalda" av sin pappa. Det har varit många tårar och dåliga måenden och fortfarande känner de sig såklart svikna. Det är jättejobbigt för mig att se dem vara ledsna och jag... lågaktar, för att använda ett rumsrent ord, den där människan som inte begriper vad det är han gör mot dem. Jag tror man kan vara ärlig med vad man tycker om handlingar, bara man kan undvika att "prata skit" om själva personen. T.ex brukar jag säga till mina barn att jag tycker det var skitdumt av pappa att flytta så långt bort och att han hör av sig så sällan, men att jag vet att han älskar dem fast han har ett udda sätt att visa det på. Sen finns det förstås inget utrymme för mig att "behöva egentid", det känns ju som att jag (och min man!)är den enda föräldrapersonen de har. Jag tror att i slutändan när alla tonårshormoner lagt sig kommer de att förstå och veta att jag gjort mitt allra bästa. Lycka till med allt!
