Funderingar!!!!!
♥Ibland känns det som tiden står stilla och ibland bara rinner tiden iväg.
Jag hatar att jag börjar känna att tiden rinner iväg.Ska man känna så när man bara är 40?
Det känns som jag skulle vilja vrida tillbaka tiden ,men skulle jag ändra mitt liv då?
Jag tror det,tänk om man fick leva om sitt liv?
Vad skulle man ändra på då?
Det första är nog mitt yrekesval,för om jag hade vetat det när jag läste till lärare att det inte finns jobb som lärare skulle jag valt detta yrke då?
jag var ändå 30år när jag började plugga och det var ett framtidsyrke sas det då för 10år sedan,
men självklart skulle jag valt något annat yrkesval då om jag vetat att jag idag inte får jobb inom det jag är utbildad till.Mycket frustrerande är det?
Skulle jag ha tre barn idag?
Neej för den jag trodde jag skulle älska tills döden skilde oss åt svek mig grymt.Men såklart älskar jag mina barn över allt annat på denna jord.
Men när får jag känna lyckan någon gång??
Vad är egentligen lycka i livet?
Jag vet att jag gnäller nu men det känns fel och tråkigt mitt liv,jaja jag vet att jag ska vara lycklig över mina underbara friska barn och självklart är jag det men ändå är det allt livet ska ge mej?
Ska jag vara nöjd då när jag ändå inte känner mej nöjd?
Men det kanske är tur man ej vet sitt öde.För hur skulle livet bli då? Det var lite trista funderingar idag....
Hemmadress Bortadress
Idag spelar Färjestad -Rögle
Uppdatering:TJOHOOO vinst till Färjestad 2-1
Nee, att inbilla sig nöjd blir ingen lycklig av, verkligen inte. Kan det vara så att du behöver mer egentid kanske...vuxentid menar jag.
Barnvakt då och då för att kanske komma iväg på någon form av aktivitet, små kickar tycker i alla fall jag som ÄLSKAR min yoga!
Kram Carina
Jag fick en livskris i samband med min svägerskas hastiga död i en bilolycka. Det var en jobbig period att gå igenom, men jag fick mycket hjälp av min livscoach. Hoppas du kommer på vad du vill göra för att öka din livsglädje
Vad fint skrivet av dig om dina funderingar kring livet. Jag känner igen vissa tankar speciellt det där om yrkesvalet. Självklart ska man inte låtsas vara nöjd och man måste få gnälla också.Det är skönt! Jag gör saker som jag vill och älskar och umgås med människor jag tycker om det ger mig en lycka. Vad lycka är, är nog väldigt inviduellt.
Jag slänger i lite torkad lavendel.Lägger ut receptet imorrn.Förresten har du Leilas bok A piece of cake? Det står i den.
Var rädd om dig!
Stor kram
Mmmmm Soffie..det är ju så att vi kan inte leva om våra liv..din tid kommer.. tro mig..du kommer få all tid du behöver för att hitta dig själv och lyckan..det är den tanken du ska ha..mmmm jag vet..det är inte lätt..men ingenting blir bättre av dystra tankar...vad jag försöker säga är att du ska leta efter sådant som du tycker om och se till att du kan få tid för det..kanske inte nu..inte imorgon men snart..kram på dig från Anna..
SVAR: hihi ja, ett säkert kort ;) Kram
Du har rätt att känna, som du känner och förstår din frustration.
Men Soffie din tid kommer att komma...
Men kan du inte ordna en barnfri helg, då du kan släppa allt och bara tänka på dej själv.
Göra något roligt med tjejkompisar.
Kramar från Lissen.... här kommer en till....
det samma ^^
det samma ^^
Fin blogg :)
så tråkigt att du känner så, men så är det vissa dagar. Energierna går ur kroppen och det mörka tar över. Men i morgon är en ny dag och en liten skillnad kan göra stor förändring, du ska se att det är bättre i morgon. Jag håller med Lissen, försök att komma iväg på egen hand. Dina underbara barn finns kvar och mamma får nya energier och nya perspektiv. Livet är här och nu oavsett ålder, det är fånga dagen som är det viktigaste på sista raden. Kram på dig!
Men Soffie det är bara att tänka hur många har en Nellie och dina andra 2 barn är säkert lika goa,då räcker det ju egentligen, men förstår vad du menar,kram
Hej på dej
Ja du.. ibland kan jag förundras över dessa tänk om... det händer ju också positiva saker för att OM. Men kanske man inte alltid tänker på dem på samma sätt???
Jag förstår dig i valet av jobb.. ja av yrke. Men jag tror ändå att du valt rätt utifrån ditt inre, förhoppningsvis så blir det bättre med jobb snart.
När det gäller barnen så är ju barnen en sak och kärleken en annan. Du verkar vara en mamma som är full av kärlek till dina tre barn så jag är säker på att du inte vill vara utan dem!!!!!
Massor av kramar till dig du 40 åring i "40 års kris". Jag hade samma tankar som dej för två år sedan..om det kan vara ngn tröst.
Soffie....se framåt...se det du gillar...ta i det..se inte bakåt. De dystra mörka ledsna tankarna för dig bakåt...Egentid...det är bra...se till att göra det som ger dig energi....
Har själv kännt så en tid att jag står och stampar...men snart känner jag kommer en tvist...en möjlighet dyker upp...en person kanske som jag möter..vem vet...det är spännande...helt plötsligt faller bitarna på plats....
kramis
Jag förstår dig. För jag tänker samma tankar. Måste jag vara nöjd för att jag har en son som är frisk och glad. Ett hem med väggar och tak. Och tillräckligt med pengar för att hålla familjen mätt. Är jag girig om jag vill ha mer än det?
Jag har inga svar att ge dig. Jag vet bara att jag ställer mig samma frågor men jag hör aldrig några svar. Jag tycker att du är modig och stark som vågar skriva det du känner. Tror också att det kommer en tid då vi kommer känna oss nöjda och lyckliga. Det tar bara lite tid att komma till den platsen i livet. Det är lätt att säga: Ha tålamod. Men det är svårare att verkligen HA tålamod.
Skickar massa styrkekramar till dig.
KRAM!!!
Lyckan i ditt liv är dina barn! Sen är det skit jobbigt såklart att din kärlek svek dig! Men du har barnen kvar ändå och det är dem som är din lycka!
Kram till Dej!
Åh lilla vän jag har också gått igenom livskris men tagit mig ur den. Man behöver inte göra drastiska förändringar i livet, men det man skall börja göra är att fundera på sina egna funderingar. Vad vill du uppnå i livet, du vet att det inte är försent, det är aldrig försent. Vad gör dig lycklig mm. Du är lyckligt lottad som har så goa barn. Jag vet att det är svårt att tänka positiva tankar men man skall träna varje dag. Du pluggar, jobbar och är duktig och har precis varit sjuk, klart du har rätt att må dåligt. Men jag sänder en varm kram från mig, för jag vet att du kommer hitta din lycka och passion så fort du börjar leta efter den. Kram kram kram
Du har fått så fina råd och fina tankar om livet och lycka, så jag säger bara "Ta hand om dig" barnen behöver en glad mamma. Kanske en egen stund för dig själv med massage eller något annat bara för dig.
Kram Ingrid
Dom där känslorna känner jag mkt väligen!SUCK..
Jag hade nog rest och önskat mej en bättre barndom och varit lite mer ekonomisk..
ha en bra morgondag/Ciara
Ja men så är det ju ibland funderar man på livet..inget konstigt alls!
Men du ska se att snart har du ett fast jobb..känner dig tillfreds och lycklig!
Skickar en stor kram
Alla måste vi få tvivla ibland.. Jag känner också att jag skulle ändra en del om man fick chansen att leva om igen. Det finns en del tvivelaktiga beslut man kunde klarat sig utan..
Jobbet bland annat. Nu när man vet att vi kommer lägga ner hade det ju varit bra att ha tagit nåt annat jobb när man fortfarande hade chansen att välja! Nu är det ju rätt så kört :-(
Ha en bra dag
kramisar
sv: tack tack, det värmer! :)
Usch.. Inte roligt att bli sviken av den man älskar.. Man blev lite berörd av ditt inlägg idag.. Men hoppas allt är bra med dig iaf!!
KRAMEN
Funderingar över livet har vi alla och det är helt normalt. Du är inte gnällig utan har helt rätt i dina funderingar. Lite eftertanke är bra då man kanske kan ta bort nåt gammalt eller slitet i sin vardag och ge plats för nåt nytt och roligt.
Var rädd om dig!
KRAM!
Menar du verkligen att det inte finns lärarjobb idag? Jag trodde att de inte får tag på behörigt folk! Å andra sidan har väl massor med kommuner dragit ner, så kanske är det så utan att jag har koll.
Leva om sitt liv och göra nya val? Visst kan man tänka de tankarna, men jag skulle inte ändra på mycket. Visst skulle jag kanske ändra på mitt yrkesval, men just det var orsaken till att maken och jag träffades och det har gett mig många fantastiska erfarenheter som jag inte fått med ett annat arbete.
Trist att du blir nedslagen och behöver tänka så här, men kanske är det bara en period? Du har ju varit sjuk också, sådant kan dra ner moralen en hel del.
Det blir bättre, tids nog blir det bättre ska du se.
Tråkigt att du känner så, frustrerande! Men ändå kan jag känna, hur många misstag och tokiga beslut, vägval jag än gjort i livet, så skulle jag inte vilka gå tillbaka och göra något annorlunda. Det ena leder alltid till det andra, och då hade man missat eller förlorat något annat på vägen, om man gjort andra vägval.
Hoppas det snart vänder för dig, med jobb och vad du än längtar efter! Massa kramar
Hoppas att det vänder fort för dig och du känner som jag att livet har så mycket att ge istället! Me det är ju så att`` vi lever livet framlänges och förstår det baklänges.´´ Ha en bra fredag :D
Jag brukar också ha funderingar om livet bakom mig och det liv som väntar framåt i tiden.
Jag önskade ibland att jag satsat på en ordentlig utbildning som ung men jag ville bara jobba då och tjäna egna pengar.
Nu har jag ingen utbildning och ett jobb som inte är så välbetalt. Men ekonomin går runt för oss mer är det inte.
//Lena
Jo, jag tror nog det är tur att man inte vet sitt öde,
eller vad som ska hända i framtiden.
Vet själv att jag tänkt att om jag gjort si eller så....
så skulle vissa saker inte hänt.
Men även om man gjort annorlunda och tagit annorlunda beslut,
så kanske något annat hänt i stället.
Det finns tyvärr ingen garanti för något i livet.
Kanske dina trista funderingar idag beror lite extra på att du nog är lite trött efter pärsen du gått igenom.
Både kroppen och även psyket behöver nog tid att hämta sig.
Och från mitt hjärta hoppas jag att det ordnar sig med jobb som lärare för dig.
Stora kramar
Jag måste nog vara lite knepig, för när jag läste vad du skrivit, kände jag mig lugn... Du har stannat upp och funderat! DET är stort! Många bara ångar på... Och det är ett fullt naturligt tillstånd att inte vara jättelyckligast! Tro mig! Jag förlorade 14 bekanta under 12 månader. 10 av dom var under 50 år, 2 av dom barn!!! Det lärde mig att man inte kan vara på topp, utan att man måste få känna sig ledsen, liten och frustrerad! Jag har fortfarande dippar efter min makes bortgång, trots att jag har hittat en ny kärlek, och han är helt underbar! Ibland är man lite vilse i livet, så är det bara... Men vet du? Det vänder!!! Jag lovar!!!
Skickar stora, varma, innerliga kramar...
Jag känner din frustration. Även jag har liknande funderingar, undrar oxå om det är för jag passerat 40, som de dyker upp. Vi har inte samma funderingar, men de har en gemensam nämnare, är detta allt? Lever jag det liv som är tänkt, brukar jag fundera på. Jag har två underbara flickor, är gift sedan 20 år med den bästa mannen jag träffat och jobbar med ett jobb jag gillar, men brevbärare...! Hur utvecklande är det för en människa? Det kan ju vem som helst göra... Och nu då? Det är följdfrågan. Den frågan kommer att behövas grunnas över. Hösten är en bra grunnarperiod för mej. Kramar!
