Emetofobi
Har precis surfat runt och hittade min fobi.
Visste inte att det fanns fler som mej.som har fobi för att få magsjukan.
Det finns ingen som helst gräns för hur rädd jag är för magsjukan,vinterkräksjukan, för att må illa, för att spy.
Jag är alltså - emetofob. Har spyfobi.
Detta började när jag va liten.
Att jag skulle sätta min fot i samma stadsdel som där "den där sjukan" grasserar är lika troligt som att jag skulle äta larver för att överleva
Jag har tre barn och får panik över detta med kräksjuka!
När jag får smittan ligger jag å blir superdålig.
Just nu är min lilla 3åring sjuk i detta.Fast den här gången va det knepigt hon hade diaree' flera gånger idag,har varit pigg ätit bra så jag kunde ju aldrig tro att hon skulle spy.
Men kl 00 kom det överallt.
Så nu är jag livrädd för
1 att hon ska spy igen
2 att jag kommer få det snart.Tycker redan jag är sjuk.
Idag har jag prövat en huskur. 15vitpepparkorn har jag smällt imig.Ska visst va bra påstås det men jag har aldrig testat för jag tror att dessa små äckliga virusodjur redan har fått fäste.
På vintern är det värst för mig.När jag slår upp en tidning och det står om den vidriga Vinterkräksjukan.Jag kan knappt sova på nätterna för jag tror att barna ska få smittan(även om den härjar i Skåne)
Kan knappt gå i affärer,på sjukhus.
Ja fy faan hur jag mår.
Kan tillägga att jag alltid dricker 2dl dofilus varje dag för att magen ska tåla mer.
Finns det nån bot för mig tro??
Ja nu kommer jag bli sjuk snart och jag hatar detta
Många tycker jag är urlarvig men det är skitjobbigt för mig.
stackars dej
måste ha det skit jobbigt
Svar: Usch, det låter jättejobbigt, men riktigt så farligt är det inte för mig även om jag är lite nojjig :).
Det är riktigt obehagligt att ha det sådär, jag är likadan. Dock är jag inte så rädd för att vara ute osv för det är inte så ofta människor spyr in public. Men så fort jag börjar mår illa får jag panik, vart jag än befinner mig.
Jag tänker inte skaffa barn förrän jag är botad. Man kan söka hjälp för det där hos psykolog, ofta är det traumatiska händelser i barndomen som utlöser det eller andra problem som kontrollbehov osv. Många lyckas bli av med det, en del inte. Men jag ska försöka ^^
Läskig fobi... Jag har lidit av den så länge jag kan minnas. Har sökt hjälp för den några ggr. Ju äldre jag blir, desto mer får jag nog inse att jag aldrig blir helt "frisk".
Kommer alltid vara rädd för att kräkas, men lär mig att leva någorlunda normalt iaf. :)
